Nu är bollen i rullning...
Jag kommer aldrig ta en mans efternamn. Kan dock tänka mig att byta namn om mannen byter samtidigt, till något vi kommer på ihop liksom. Om det känns viktigt att vi har samma efternamn alltså. För mig står hela "byta till mannens efternamn"-grejen för en tid där kvinnan gick från att vara sin pappas ägodel till att vara sin mans ägodel. Och jag är ingen ägodel. Detta känns förstås dumt att skriva på en bloggpost där någon precis påbörjat processen att byta till sin mans efternamn ;) haha men du fråga ju vad vi tyckte och jag ser såklart inte ner på någon och jag kan förstå varför andra gör det även om det på inga sätt är ett alternativ för mig personligen.
Oj va svårt att vänja sig :D vet inte hur jag skulle göra, jag trivs med mitt efternamn, bara några få som heter det, Enneby, så skulle inte vilja byta till något vanligt som Johanssión, isåfall komma på något eget själv tror jag :)
Angående att komma på nått kul själv, min ena syster och hennes fd man satte ihop ett get efternamn, Eldenstjärna :P
Jag vill verkligen heta Wallman för då känns det som att vi hör ihop liksom men det jag menar är att det kommer att vara svårt att "ställa om sig" när man är van vid ett namn.
För mig var det själklart att vi skulle ha samma efternamn, men jag tvärvägrade Andersson ;) Så Andreas tog mitt i stället. För vår del handlar det om samhörighet och hade Andreas haft ett något mer udda efternamn hade det för mig varit självklart att ta hans efternamn. (Dock hade jag nog behållit mitt helt unika efternamn som mellannamn för att det inte skulle försvinna helt...)
